Etikettarkiv: röntgen

Vi gratulerar, du har cancer! ♫♪ ♪♫

Så var det för exakt ett år sen. Jag och min älskade man Patrik satt och våndades i väntrummet på kirurgen i Lund medan onkologerna avslutade sin konferens och jag skulle få bekräftat om ”den misstänkta tumören” vid magmunnen var cancer. Detta medan fina gratulationer forsade in på Facebook. Det var nämligen min födelsedag. Grattis grattis! Det var cancer. Det ÄR cancer! Den helvetes skitsjukdomen! Nu har det gått ett år, och det är min födelsedag igen. I förrgår fick jag veta att mina tumörer drygt fördubblats i storlek väldigt plötsligt. Dessutom ser de en misstänkt ny ganska stor tumör i lungan samt en vid binjurarna. Mina provsvar är de sämsta jag haft hittills. Detta trots att jag behandlats med cellgifter sen i februari.

Jag som tänkte att förra året blev en skitfödelsedag, men i år skulle jag ha en härlig en. Tack för det. Det är inte så roligt detta.

Jag behöver DIN hjälp!

Så nu skriver jag ett (för mig) väldigt jobbigt blogginlägg där jag ber dig om hjälp! Jag behöver pengar för att kunna åka till Tyskland, för att kunna köpa en magnetmadrass, kunna fortsätta ta stärkande kosttillskott och äta näringsrik antiinflammatorisk mat. Dessvärre är det så att jag endast får 2000 kr/ månad från Försäkringskassan! Helt sjukt! Ångrar (ekonomiskt) att jag lagt 13 år av mitt liv på att jobba med behandlingar i ett eget företag… det blev jag dels inte rik på (jo, kunskaps-, livserfarenhets- & möte-med-fantastiska-människor-mässigt, men inte ekonomiskt) och får urusel ersättning när jag nu inte kan, fast jag skulle vilja kunna, jobba. Vad är egentligen existensminimum? Känns ganska kasst att vara 48 år och få 2000 kr/ månad!!! Detta trots att jag jobbat och slitit hårt i hela mitt liv! När vi sålde lägenheten och köpte vårt älskade radhus skulle vi egentligen resa till Kalifornien på bröllopsresa samt köpa ny soffa och lite annat till vårt hus för ”vinsten”… de pengarna har ”försvunnit” till att dels överleva varje månad samt täcka utgifter för kosttillskott och annat. Vi lever oerhört snålt, men jag vet ärligt talat inte hur länge vi kommer kunna bo kvar då jag inte kan jobba… vi har ju köpt huset med plan att vi skulle ha två inkomster. Vi får se. Men just nu gäller det faktiskt livet för mig… därför skriver jag väldigt öppet om hur vi har det och varför jag verkligen behöver DIN hjälp!

Så här skrev Eleonor, en fin vän till mig, idag på min födelsedag på min facebook-sida: 

”Som ni alla vet så är vår underbara vän Ellinor sjuk i cancer, och hon kommer att skriva och dela ett blogginlägg snart om utvecklingen av cancern som hon fått veta häromdagen.Det överlåter jag till henne att berätta.

Men då vi är många som tittar på hennes sida idag då det är  💚 hennes födelsedag  💚så vill jag uppmana er till att skänka till den insamling som varit pågående sedan cancerbeskedet.

Hon behöver vår hjälp för att komma iväg till Tyskland igen. Hennes liv hänger på det!

Vi, hennes familj och vänner, vill ha kvar henne i våra liv!! Och då behöver vi hjälpas åt!

Skänk en slant som födelsedagspresent idag!

Alla bäckar små….!”

Insamlingsuppmaning från Ingela

Och för en tid sen drog Ingela, en annan fin vän som drog igång den allra första insamlingen också, igång en ny insamling på Facebook, och jag har inte fått skrivit något om det här förrän nu. Så här skrev Ingela i mitten av mars 2018:

”Hej alla Ellinors fina vänner!

Jag vill tacka alla er för ert stöd i Ellinors kamp mot cancern. En kamp som är och blir både fysiskt, psykiskt och socialt påfrestande. Inte bara för Ellinor utan också för familj, närstående och vänner. Trots tuff medicinsk behandling, operationer, komplikationer, holistisk behandling, emotionellt påfrestande situationer, smärta och tårar lyckas Ellinor hålla glöden, livsglädjen, modet och styrkan vid liv. Fantastiska Ellinor! Jag är så glad att hon var modig nog att åka till Tyskland och ta kompletterande behandling för sjukdomen! Hon har gjort fantastiska framsteg och behandlingen visar att DET GÅR att få cancern att gå tillbaka! Det har inte varit lätt och det har inte varit komplikationsfritt men resultatet visar att det var värt kampen. 

Ellinor har stor erfarenhet o kunskap om holistiskt läkande och hon visar gång på gång att hon inte bara samlar på kunskap – hon ANVÄNDER den och GÖR! Hon ger inte upp – hon fortsätter att äta specialkost, ta extra näringstillskott, ge sin kropp möjligheter att självläka på bästa sätt – jag känner få personer som skulle orka detta ens om kunskapen fanns. Till och med nu när hon fick ett mycket negativt besked om att nya tumörer hittats har hon med sin egenvård lyckats förbättra de värden som såg negativa ut för bara några månader sedan. Det ger hopp! Det ger energi! Det supportar livsglädjen! 

Men cancer ÄR elakt o oberäkneligt. Jag tänker att Ellinor med Henning Saupes hjälp kan ge sin kropp ännu bättre möjlighet till återläkning – om hon kan få möjligheten att åka ner till Tyskland igen för en kompletterande behandling ökar chanserna avsevärt för ett positivt resultat. 

Jag vet att det enda som stoppar Ellinor från att åka är pengar. Hennes inkomst idag är endast 2.000 kr/månad och det finns risk att den sänks redan nu i Maj så det blir knappast bättre ekonomiskt. 

Det ÄR svårt att be om hjälp. Jag vet att Ellinor tycker det är jättejobbigt, speciellt då hon redan har fått hjälp tidigare, därför står det lite still just nu.

Jag tänker att det är inte bra för elaka cancerceller om det står still för länge… därför skriver jag på hennes Facebookvägg ikväll med en vädjan till alla er:

Vi har tidigare hjälpts åt och bidragit till Ellinors förra behandling i Tyskland. Jag tänker att vi kan göra det igen. Tillsammans är vi ju jättestarka! Tillsammans kan vi hjälpa! Inte bara Ellinor, utan också hennes man och son – familj o nära vänner som vill ha kvar henne i sitt liv många år ännu. 

Det Ellinor behöver sponsring till från närstående och vänner för sitt tillfrisknade är framförallt en behandlingsvecka i Tyskland – den kostar ca 78.000 + resekostnader. Hon behöver också pengar till ordinerade mediciner och kosttillskott och skulle behöva investera i en speciell magnetmadrass så hon kan behandla sig hemma också – en kvalitetsmadrass kostar ca 35.000 kr. 

Ellinor har mer än 1000 vänner här på Facebook – om alla kunde skänka 150 kr var skulle alla Ellinors önskningar om behandling och behandlingshjälp kunna genomföras. Det är alltså inte omöjligt! Såklart förstår jag att alla inte har möjlighet till detta även om viljan finns, men någon kanske har möjlighet att skänka lite större belopp än 150 kr och då kan det gå bra ändå  😊 

Även mindre summor kan ge fantastiskt hjälp. 

Tro inte att Ellinor inte agerar själv, hon och hennes man har tagit alla sparpengar, semesterkassa, bröllopsresepengar etc för att finansiera specialmat, mediciner etc och Ellinor söker också stipendium från fonder. 

För att det inte ska gå några pengar till administration och mellanhänder föreslår jag att den som vill och har möjlighet swishar Ellinor direkt på hennes nr: 070 7232883

Visst kan vi? Visst vill vi? Visst agerar vi?”

Länk till fb-inlägget: https://www.facebook.com/ellinor.nilsson/posts/10157204135563835 

Det gäller livet, mitt liv 

Det är väldigt svårt för mig, och de runt om mig, att fatta att det är så här allvarligt… för jag känner inte av dessa tumörerna precis, jag är ganska pigg, mår ganska bra & ser även ut att må ganska bra. Jo, de senaste veckorna har jag känt lite molande ont vid levern, men inte mycket. Men då får jag också en hel del smärtlindring. Detta pga problem (biverkningar) från medicinerna jag får. Det krockar liksom lite i huvudet att förstå att jag har 11 tumörer i levern som mer än fördubblats i storlek väldigt snabbt nu och 2 nya har dykt upp. Mina prover visar också på mycket ökad aktivitet i tumörerna. Min cancer kallas ”the sneaky cancer”, för den beter sig inte riktigt som förväntat… och det kan man ju säga. Först verkade mina cellgifter riktigt bra då värdet gick från 634 till 1200 och sen ner till 193. Jippi! Nästa var 280, men sen, trots fortsatt behandling var det plötsligt 1566 och nu 2933!!! Inte alls bra! 🙁 Jag fick i januari veta att jag har 1-5 år kvar att leva!!! Enligt statistiken. Jag har inte lust att följa statistiken! Jag vill vara, som en av mina onkologer sa, en ”udda fågel”… som (ursäkta mig) ger fingret åt statistiken och lever länge. Jag vill inte dö! Inte nu i alla fall. Alla ska vi en dag dö, men jag är verkligen inte redo att göra det nu. Tänker på min älskade son Ruben (9 år), och min älskade man Patrik… och alla andra som jag älskar… vill förbereda allt för dem så att de ska få det så ”lätt som möjligt” när jag dör, på samma gång som jag inte vill dö. Väldigt kluvet det där. Jag ”ser om mitt hus” på samma gång som jag fajtas med näbbar och klor för att stanna kvar i livet! JAG VILL LEVA & du kan hjälpa mig!

Cancer dödar vänner, och kanske mig…

En gammal kompis från tonåren dog för ett par veckor sedan. Han fick veta att han hade cancer ca 1,5 månad innan, man satte in massiv behandling, men det hjälpte inte! Tänker så på hans familj & närmaste vänner! Så chockerande ofattbart och sorgligt!

Tänker på de vänner jag fått tack vare min cancer under detta året… en underbar indisk kvinna som höll en fantastisk yogaavslappning med oss på Arcadiakliniken och som somnade in ett par veckor senare. En fantastisk man, småbarnspappa från Holland, vars familj jag också fick träffa och lära känna… de gjorde tavlor med familjens handavtryck som minne för de visste att han bara hade veckor kvar. En underbar varm kvinna som vi delade taxi med från flygplatsen till Arcadiakliniken första gången… vi kom varandra väldigt nära och hon dog strax innan jul.

Jag har kommit så nära både döden och livet under detta året! Jag sörjer och gläds på samma gång… är så tacksam att ha fått lära känna dessa fina människor, att få ha mina underbara älsklingar, min familj & mina vänner… både gamla och nya… jag uppskattar livet så mycket… och jag vill leva kvar! Jag är INTE redo att lämna än! Men det är klart jag blir rädd när det växer så trots behandling! Nu måste jag göra ALLT, jag måste åka till Tyskland! Jag är rädd och tänker på allt jag inte gjort, allt jag vill göra… jag har påbörjat en ”bucketlist” som jag kommer att skriva om här i bloggen… för det kan kanske hända att just du eller någon du känner kan hjälpa mig att pricka av mina önskningar. Men jag ska säga dig att det jag allra mest värdesätter är att vara med mina nära & kära! Känner du att du är en av dem, att du tycker om mig & vill träffa mig… hör av dig… det kan helt ärligt vara nu eller aldrig… jag vet inte. Så många säger ”hör av dig när du vill, jag finns här”. Det är ganska klurigt känner jag… för jag vet att du har fullt upp i ditt liv med jobb, barn, aktiviteter, läxläsning osv… jag vet inte när det passar dig… jag är sjukskriven heltid! Jag sitter ensam hemma nästan hela dagarna (vardagar) förutom när ASIH (underbara ASIH = avancerad sjukvård & hospice i hemmet!) kommer. Det är sjuksköterska, arbetsterapeut, kurator, läkare som kommer vars ca 1 ggr/ vecka. De är helt klart det bästa med svensk sjukvård! Känner mig nästan religiös när jag tänker på hur underbara de är! Hade jag inte haft dem, och Dr Henning Saupe, hade jag känt mig väldigt otrygg. Mina onkologer på Isotopterapiavdelningen är dessvärre sjukskrivna och jag får ingen kontinuitet, träffar olika varje gång, ingen som känner och har koll på mig. Det känns ganska otryggt, och det är de som ska ha koll på just min cancer och behandling… det är ju inte så många som kan min cancersort… NEC = neuroendokrin cancer, kan även kallas carcinom.

I alla fall… det jag ville komma fram till är att jag känner att det är mycket lättare att du hör av dig till mig om du vill & kan ses. Jag har mycket mer tid än vad du har, än så länge. Och nu kanske det blir så att du hör av dig och så kan jag inte precis då, snälla… hör av dig igen då. Sen orkar jag inte boka in dejter varje dag, för jag är trött och behöver vila. Jag kanske behöver avboka med kort varsel pga trötthet eller att jag har ont. Men snälla, ge inte upp, jag vill ses! Det går alldeles utmärkt att vara spontan och höra av dig om du kommer på att du har en lucka då vi skulle kunna ses… kom hem till mig eller hämta upp mig, så promenerar vi, bara är eller hänger på stranden eller whatever… 

Jag känner att detta blogginlägg kanske är lite rörigt, ber om ursäkt för det, men jag känner att jag inte heller kan skjuta upp att skriva det, jag behöver få ut det just idag på min födelsedag. Dels för att det är ett år sen, dels för att jag fått nya dåliga besked och dels för att jag är i desperat behov av hjälp! Om du känner att du kan & vill hjälpa till, så är jag oerhört tacksam av hela mitt hjärta om du vill ge mig en extra födelsedagspresent genom att swisha det som är möjligt för just dig! Och vet du vad… kan du inte just nu… så går det bra längre fram också, denna insamlingen löper på. Och har du chans att hjälpa mer än en gång, så får du gärna göra det också… ALLT ÄR JAG OERHÖRT TACKSAM FÖR!!!! <3

Så här du hjälpa:

Swish: 0707-232883 Mottagare är Ellinor Nilsson.
Bankkonto: 8214-9, 964 106 655-1 i Swedbank

För dig som inte är i Sverige:
IBAN: SE92 8000 0821 4969 3404 4147
Bankens BIC: SWEDSESS
Kontohavare: Ellinor Nilsson
Bankens namn: Swedbank

Så nu sitter jag är ett år senare på min födelsedag och ser alla era fantastiskt glädjande & fina grattishälsningar strömma in på Facebook! Alltså, det är nog det bästa med fb…. när man fyller år! Haha! TACK, det värmer oerhört medan tårarna rullar ner för mina kinder när jag skriver detta och förbannar tumörerna jag har i mig! Om jag räknat rätt när jag bara la ihop alla de olika tumörernas storlek, så har jag ca 22 cm tumörer i min lever… det är ganska mycket det. För bara en väldigt kort tid sedan var de ca 10 cm. Med den utvecklingen är det NU jag behöver just DIN hjälp!

TACK på förhand! Jag och min familj är oerhört tacksamma för all hjälp vi kan få!!! Ni är underbara!

Massor av varma kramar och kärlek! Ta hand om dig & de dina!
<3

Snart operation

Hej fina ni!

Jag vet inte varför jag inte skrivit här. Jag tänker varje dag att jag ska skriva, jag har så mycket jag vill skriva om… och så går dagen och jag har inte skrivit. Det pågår väldigt mycket inom mig. Jag tänker mycket på mina fina vänner som jag lärt känna i Tyskland och har en del kontakt med dem. Det blir väldigt speciellt att lära känna varandra på en cancerklinik i utlandet. Det blir så nära, direkt och på något sätt ”utan filter”. I och för sig behöver det inte alls bli så, men det känns så i detta fallet. De som jobbar på Arcadia sa att vi hade något speciellt mellan oss, att vi var en speciell grupp som var där. Och tänk att jag hade det så båda gångerna jag var där! Känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha fått möta och ta in dessa fantastiska människor i mitt liv! Ni är i mitt hjärta! <3 Jag saknar er!

Jag är väldigt glad och tacksam också för att jag fått en hel del besök senaste tiden, och långa härliga telefonsamtal. Det är jag väldigt glad över!

Förändringar i livet

Jag tänker och funderar en hel del. Att gå igenom detta är ju helt klart en väckarklocka då jag funderar över vad som är viktigt i livet, för mig. Jag har länge velat ändra hur jag jobbar, men jag har inte ”kommit till skott”. Nu när jag ändå är sjukskriven en längre tid, i alla fall året ut, så passar jag på att ta tag i detta. Därför packar jag ihop min klinik och flyttar ut. Då ”tvingar” jag mig till att göra en förändring. Spännande och lite läskigt på samma gång. Så vi får se hur framtiden kommer se ut framöver. Har du bra idéer eller jobbförslag, så är du varmt välkommen. Jag kommer nog att testa lite idéer på er här framöver. 🙂 Men just nu ägnar jag tid åt att packa och tömma min klinik. Puh. Så mycket saker jag har.

Resultat på röntgen och operationsplaner

Nu har jag fått en del besked. Jag gjorde ju en PET CT för 2 veckor sen. Nu vet jag att tumören krympt lite. På det största området var den 5,5 cm tidigare och nu 4,5 cm. Först blev jag lite besviken när de sa det. Jag hade hoppats på mer. Det var ungefär vad läkarna här i Sverige hade förväntat sig, och jag hoppades ju att den skulle krympt mer eftersom jag gjort så mycket mer! Men så igår pratade jag med ”min” professor och han förklarade att storleken inte är det viktiga! Han var så himla glad & nöjd. Nej, det är nämligen så att det viktiga är att cancercellerna dör och att inte nya tillkommer. Och i mitt fall har cancerceller dött och inga nya har tillkommit, dvs INGEN SPRIDNING! 🙂 Och när cancercellerna dör, så finns vävnaden kvar… DÄRFÖR är det inte storleken på tumören som är det viktiga.  Visst, den behövde krympa för att operation skulle vara möjlig, men det är död vävnad. Detta har jag aldrig hört någon säga tidigare. Det låter helt logiskt ju. Så det är faktiskt bra resultat och nu känner jag mig väldigt glad & nöjd! 🙂 Yey!

Imorgon (fredag) ska jag göra ny gastroskopi och efter den prata lite med kirurgen.

På tisdag 19/9 ska vi på ”inskrivning” i Lund. Då har vi samtal med kirurgen, narkosläkaren, sjuksköterska, sjukgymnast, kurator… det tar halva dagen ungefär.

Sen är det dags för operation onsdag 27/9! Jag läggs in kvällen innan, och sen kommer jag vara inlagd i minst 9 dygn. Puh. Första dagarna efter är jag på IVA – intensivvårdsavdelningen. Jag hade fått papper med info om operationen, men de la jag undan när de i samband med nya diagnosen sa att jag skulle glömma allt de sagt. Igår letade jag fram dem och läste igenom. Ja… det blir en tuff period. Och, jag kommer aldrig mer att kunna ligga ner i en platt säng, för då kan maginnehållet riskera att rinna ner i luftstrupen och lungorna. Urk. Det känns ju väldigt jobbigt. De opererar ju bort magmunnen eftersom det är där tumören sitter. De tar även bort en del av magsäcken och matstrupen. Och sen drar de liksom upp resten av magsäcken och fäster den i den resterande matstrupen. Kirurgen sa i maj att de går in både framme på magen och från (min) höger sida, där man går in mellan revbenen och det är inte ovanligt att man råkar bryta revben. Oskönt.

Detta visade och gav kirurgen mig i maj:

Här sitter tumören. Kirurgen har ritat var de kan behöva skära. Förhoppningsvis behöver de inte ta hela magsäcken.
Så här kan det se ut efter operationen. Till vänster har man dragit upp magsäcken och fäst med matstrupen. Till höger har man varit tvungen att ta bort hela magsäcken och använda en bit tarm istället. Hoppas innerligt på den vänstra bilden.

Min professor sa att han hoppas att kirurgen får bort hela tumören, annars kanske man måste komplettera med strålning. Och det vill jag verkligen slippa. Pratade med Dr Henning Saupe om det på Arcadiakliniken. Han sa att strålning inte är så bra i mitt fall eftersom tumören sitter på ett ställe med så mycket vitala delar runt omkring… aortan, bukspottkörteln, lungorna… Hade den suttit mer avgränsat så hade strålning inte varit ett dumt alternativ, men nu… inte så bra. Så vi får hoppas att kirurgen får bort allt vid operationen.

Så här ser informationen ut om tiden efter operationen:

Kören igång igen

I tisdags kväll startade ÄNTLIGEN min älskade kör Joyvoice igen!!! Så himla härligt det är att träffa alla och få komma igång och sjunga igen! Vi började med ”Dancing Queen”! Yey! Efteråt hade jag ganska ont, för magen och magmusklerna används ju en hel del när vi sjunger. Men det är det värt! Och när allt detta är över och jag återhämtat mig så borde jag inte ha ont längre! 🙂 Kan vara med nästa vecka också, sen vet jag inte när det går nästa gång. Men det är något verkligen bra att längta efter.

Sysselsättning och rehab

För att sysselsätta mig under dagarna så har jag även anmält mig till en Qi Gong-kurs. Har gjort en hel del Qi Gong i mitt liv, men det är ett tag sen och jag känner att jag vill göra något när alla andra jobbar & går i skolan. Nu startar den den kursen den dagen som jag ska läggas in på sjukhuset, så jag får se om det bara blir en gång jag kan gå där.

Jag var hos en kurator på sjukhuset i förra veckan. Vi pratade igenom hur jag mår och mina behov samt vad de kan erbjuda. Bl a skickade han en remiss om att vi ska få åka på en ”familjevecka” på ett rehabställe som heter Lydiagården och som ligger utanför Höör (där vi växt upp & halva släkten bor). Sen ska jag gå på medicinsk yoga längre fram och de ska antagligen även skicka remiss till rehabilitering på Vidarkliniken. De sa ju även i maj att det första året efter operationen är tufft, så det gäller att jag boostar och tar hand om mig så väl jag kan, både nu innan och sen efter.

Mycket tankar och oro inför operationen

Det jag tycker är jobbigt med operationen är att jag ska vara inlagd på sjukhuset så länge, att jag inte ska få vara med min älskade familj! Det känns otroligt jobbigt! Jag inser att jag kommer ha det ganska besvärligt och att det dels kanske inte märks hur länge jag är där på samma gång som jag antagligen uppskattar att vara på sjukhus och kunna få hjälp. Men ändå… det känns jobbigt. Första natten, innan operationen, kommer nog vara väldigt jobbig. Oroligt.

Sen känns det såklart oroligt att inte veta om de får bort allt, om de måste ta bort hela magsäcken eller inte, hur själva operationen kommer att gå, kommer revben vara brutna…? Jag känner förtroende för kirurgen, jag oroar mig inte för om hen är kompetent, det är jag övertygad om att hen är.

Hur funkar det med sondmatning, hur känns det? Måste kännas mycket märkligt att inte äta, utan maten kommer in i tarmen genom en slang! Försvinner eventuell hungerskänsla då? När kan jag börja äta igen? Hur funkar det när jag väl börjar äta? Tänk om jag inte kan börja äta? Har det hänt? Tänk om jag får anorexia, jag har ju haft perioder då jag verkligen haft svårt att äta nu. Jag har ju tappat väldigt mycket i vikt. Jag ska vägas varje dag på sjukhuset visst och de frågar varje gång vi har kontakt hur det går med maten samt om jag tappat mer i vikt. Och det har jag ju i princip gjort varje gång de frågat. Det var väldigt märkligt att handla nytt regnställ i söndags, jag köpte 3-4 storlekar mindre än jag brukat göra de senaste åren. Trodde knappt på att jag kunde ha den storleken. Det är ju trevligt, men ”fel” anledning att tappa i vikt.
I Tyskland kollar de varje gång man kommer dit hur fett-, vätske- & muskelbalans ser ut i kroppen. Den är ju viktigare än enbart vikten. Sist hade jag tappat lite i muskler, men fortfarande mest i fett, så det är ju bra. Totala balansen har sett väldigt bara ut – jag hade bättre ”totalt vitalitetsvärde” än Dr Henning Saupe själv sa han! Det känns ju väldigt bra! Bra förutsättningar! Så det är väldigt viktigt att jag promenerar och cyklar på min motionscykel mm nu.

Hur kommer det vara att inte ha någon magmun? Hur mycket kommer det att påverka livet? Kommer jag alltid att ha sura uppstötningar? Får jag aldrig mer böja mig framåt/ neråt?

Hur ont kommer jag att ha? Det känns så konstigt att jag ska behöva 2 personer till hjälp för att kunna gå 25 meter dagen efter operationen. Är det verkligen så illa för alla, eller kan det vara lindrigare för mig? Man måste ju vara ganska dålig för att inte klara av att gå 25 meter utan stöd av 2 personer tänker jag.

Hur kommer det att gå när jag väl får komma hem? Kan jag klara mig själv? Kan jag ta sonen till skolan på morgonen? Om inte det senare går, så kan han gå med ett par grannar, så det är ju skönt. Tack! Hur kommer jag att må mentalt efter operationen? Kommer jag vara deppig eller överlycklig att ”nu är det förhoppningsvis över”?!

Jag får svar på lite imorgon tänker jag när jag träffar några efter gastroskopin. Sen har jag fått 15 min konsultsamtal med fine dr Henning Saupe på måndag eftermiddag. Och på tisdag kommer jag ju få massor av svar på många av mina frågor och funderingar. Och en del går det inte att svara på, det är bara att vänta och se. Ska göra hypnoterapi med min syster också nu innan.

En fin kompis frågade mig igår om det är något jag väldigt gärna vill äta innan operationen. Nej, det känner jag inte. Kom på nu att jag tråkigt nog inte alls förknippar äta med njutning just nu, och så har det varit i över 1 år nu. Oerhört sorgligt. 🙁 Undrar om jag någonsin kommer göra det igen? Ingen aning. Men jag hoppas innerligt att det kommer ändra sig med tiden.

Det jag tänker på just nu är ”min” professor, hur han lät i telefonen… han var så himla GLAD och liksom glättig när han sa hur bra det ser ut på bilderna nu efter behandlingarna! Han är så glad över hur bra allt ser ut! Så det gör även mig glad!

Nu ska jag VERKLIGEN försöka skriva väldigt snart igen! Jag har ju så mycket jag vill berätta. Så, vi hörs snart igen!

PUSS & KRAM & KÄRLEK!!!
/ellinor <3

———————————————————————————————-

Insamlingen fortsätter…

Ni är alldeles FANTASTISKA! I skrivande stund har det kommit in 233 st betalningar och summan är… 84.389 kronor!!! UNDERBARA är ni!!! TACK TACK TACK!!!

Läs gärna om hur insamlingen kom till och vad bakgrunden till den är HÄR. Behovet är fortfarande högst aktuellt.

Utdrag från inlägget min vän skrev:
”Behandlingen i Tyskland, kosttillskott och specialkost får Ellinor såklart betala själv eftersom det är alternativ medicin, då är det plötsligt pengarna som styr om man ska kunna behandla så effektivt som man behöver. Ellinor skulle behöva 2 x 1 veckors behandling på kliniken i Tyskland och det kostar ca 130.000 SEK plus resekostnader, kosttillskott etc.”
Jag har ju varit i Tyskland 2 gånger nu och har lånat av mina föräldrar för att ha råd till det samt använt våra sparade pengar. Eftersom jag inte fått någon sjukpenning utbetald ännu (sjukskrev mig i maj), så har jag inga pengar… inte klokt. Detta är en av anledningarna att jag är så trött på att vara egen företagare. Som det är nu har jag inte råd att köpa mer kosttillskott trots att jag så väl behöver dem. 🙁

Så här du hjälpa:

Swish: 0707-232883 Mottagare är Ellinor Nilsson.
Bankkonto: 8214-9, 964 106 655-1 i Swedbank

För dig som inte är i Sverige:
IBAN: SE92 8000 0821 4969 3404 4147
Bankens BIC: SWEDSESS
Kontohavare: Ellinor Nilsson
Bankens namn: Swedbank

TACK TACK TACK för all hjälp!!!! KÄRLEK! <3

———————————————————————————————-