Kategoriarkiv: Okategoriserade

Cancern är borta!

Jag vet att jag varit väldigt tyst här, är väldigt ledsen för det! Är VÄLDIGT VÄLDIGT hjärntrött sen operationen och orkar inte skriva just nu. Har påbörjat ett blogginlägg för flera veckor sen som berättar om operationen och framåt. Det kommer när det kommer. 😃

Men NU har jag underbara nyheter…

Idag hade jag tid hos läkaren på isotopterapiavdelningen för att få veta hur labbanalysen av tumören gått.

Och… YEEEY!!! ALLT ÄR BORTA!!! Ingen cancer kvar! Inga metastaser, dvs ingen spridning! Ingen mer behandling! <<<

Ny röntgen, provtagning & återbesök i januari. That’s it. Inget mer. SÅ skönt att slippa fler behandlingar, varken cellgifter eller strålning!!! Ja, förutom själva läkningen & rehab efter operationen… gastroskopier & kontakt med kirurgen fortsätter.

De har även konsulterat en expert på just NET i Bergen, Norge. 🤔 ”Eftersom min cancersort är så ovanlig”, som min läkare sa. De har haft konferenser och diskuterat mig & min cancer. När jag sa att min läkare i Tyskland (Dr Henning Saupe på Arcadiakliniken) också hade sagt att om labbresultaten var så bra som de är, så tyckte han inte heller att ytterligare behandling skulle behövas, så sa dagens läkare; ”Så bra! Då är Norge, Tyskland & Sverige enade!” 😃

Tror det var då glädje- & lättnadstårarna kom. Har varit mest orolig tror jag över att de skulle vilja behandla mig mer, och att jag skulle behöva ”fajtas” om att jag inte ville det. Sååå skönt att alla är överens! 😅

Och självklart är jag glad att det är borta, och det inte har spritt sig. Men på något sätt har jag nog inte varit så orolig över det tror jag. På samma gång känns det overkligt. Vet inte om jag fattat än. Är ju ganska trög & seg i huvudet. 😜

Haft lite problem

Jag har problem med att det läker ”för bra” där de sytt ihop resterna av magsäcken med resten av matstrupen. För några veckor sen kunde jag inte äta, det tog stopp och jag kräktes upp det jag fått i mig. Det var inte alls konstigt visade det sig, för jag hade visst bara en ojämn 9 mm öppning i matstrupen. Då gjorde de en vidgning (dilatering) med hjälp av en ballong vid gastroskopi, så blev det en 12 mm rund och jämn öppning. En vecka senare upprepades det & öppningen blev 15 mm. Ny procedur planerad nästa onsdag (22/11).

Dock har jag haft en konstig känsla idag när jag ätit och har inte fått i mig så mycket. Och när jag nyss skulle äta lite, efter jag kom hem från min underbara glädjekör (Joyvoice), så hände det dessvärre igen!!! Så ledsen! Vill ju bara kunna äta! Inte få stopp & kräkas upp det lilla jag får i mig. Nu är det runt 22 kg mindre av mig. Får ringa kirurgen imorgon och höra om gastroskopin kan göras innan nästa onsdag. Orkar inte gå en hel vecka så här igen.

Ännu ett bakslag som tar lite udden av den underbara nyheten idag!!!

Men, BÄST idag… och egentligen nog bäst i år… JAG HAR INGEN CANCER!!! Ingen spridning!!! Och jag slipper fler räliga behandlingar!!! TJOOOOHOOOOO!!!Lyckliga efter beskedet, innan vi gav oss ut i regnrusket.
< Halleluja-moment!, som Idoljury-Kishti hade sagt!

🙌💖🙌💖🙌

Ta hand om dig, så hörs vi snart igen!

Puss & Kram & Kärlek!

/Ellinor

💖😘💕

Liten rapport

Igår släppte äntligen smärtan i axlarna. Yey! Fick ny smärtstillande och hade TENS-apparat hela dagen. Vilken lättnad!!!

Jag var uppe och gick 50 meter 5 gånger, fast det bara stod 4 gånger på schemat. 💪 Andningsträningen går mycket bättre när axelsmärtan lättat. 

Under kvällen fick jag sjukt ont i nedre dekan av tarmarna. De sover ju och är stilla under operationen, så det tar lite tid innan de börjar röra på sig & då gör det ju ont. Det har kommit & gått lite under natten. Och nu när det lättat lite så har istället min sondmatningspump varit störig & pipit & väckt mig. Så fort jag somnat har den satt igång. Är sjukt irriterad på den nu. Och strax kommer de väl in & ”väcker” mig. 

Rapporterar mer sen. Är så glad att axelsmärtan har lättat, mindre glad att min sömn blivit störd inatt också. 

Och som det blåser! Är ju uppe på 11:e våningen & det liksom riktigt knakar & skakar i fönstren av vinden emellanåt. 

Just det, sent igår kväll spelade någon väldigt hög musik! Typ från våningen under. På ett sjukhus! Tänkte på hur de i tv-serier & filmer visar hur vissa kirurger vill ha musik & rocka loss när de opererar. Undrar om det var så?! Vad kan jag annars höra här uppe på 11:e våningen?!

Ha det fint så länge!

Puss & Kram! ❤️

/Ellinor

Operationen har gått bra

Hej alla fina!Operationen har gått bra! 🙌 Enligt vad de kan se med ögat så har de fått bort allt. Jag har tokmycket slangar överallt, har ändå fått bort någon. Imorgon försvinner nog den i näsan. Jag mår efter omständigheterna ok, förutom att jag haft SJUKT ONT i axlarna!!! Så jag har knappt velat andas & helst inte röra mig om jag hittat en ställning som funkat. Så jag har inte sovit så mycket pga smärtan, vilket gör att jag är galet trött. 

Kom från IVA igår och de är nöjda med mina resultat. Första dygnet är bara som ett snurrigt töcken. Just nu är jag lite klarare. Har fått dricka klara drycker idag, igår var det 30 ml destillerat vatten per timme. Det funkar väldigt bra att vara uppe och gå, med hela min sladdhög. 

Tack för alla hälsningar, har inte kunnat ta in / orkat läsa dem riktigt! Är VÄLDIGT trött!!! Så detta är vad jag orkar skriva nu.

Puss&Kram på er! 😘💕

/Ellinor 

Tillbaka efter lite semester kan man säga

Hej fina ni!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag! Eller, jag kanske inte behöver be om ursäkt, men jag hade ju tänkt skriva för ganska länge sen och gjorde bara inte det. Har njutit av att bara vara med min familj när de varit lediga. Det har liksom bara flutit på. Jag mådde fantastiskt bra efter jag kommit hem från Tyskland! Bättre än jag mått det senaste året! Cyklade runt i Malmö som ”vanligt”. När jag skulle till vårdcentralen för att ta prover & få omlagt min picc-line, så cyklade jag hemifrån vid 10-tiden, var på vårdcentralen, sen shoppade jag, strosade runt på stan, lunchade, strosade, träffade vänner & fikade… och var inte hemma förrän vid 18.30 på kvällen igen! Och jag var eten ens trött efter det! Kommer inte ihåg när jag hade sån energi senast!

Veckan därefter hade jag cytostatikabehandlingar igen, och då började jag må lätt illa för första gången. Det är ju en biverkning man kan få. Sen dess har jag haft det lite hela tiden. Blir även lite åksjuk. Att spy är något av det värsta jag vet, så jag kan hålla mig i det längsta för att slippa det. Och peppar peppar… än så länge har jag inte spytt. 🙂 Jag har mått mindre bra sen förra cytostatikan, haft mindre energi, mycket mindre aptit, haft mer problem med trög mage och nu i helgen även en otrevlig hemorrojd. Det sistnämnda är inte alls roligt, usch och fy! Men… trots att jag haft det så, så mår jag bättre än de flesta andra som går igenom samma som mig har jag förstått. Och jag har mått mycket bättre än jag hade förväntat mig. Jag är övertygad om att det är tack vare min Tysklandsresa, min kosthållning (autoimmunt kostprotokoll kan jag väl säga att jag följer) och alla mina kosttillskott!

I måndags var jag och träffade min läkare (professorn på isotopavdelningen i Lund). Var lite nervös inför det besöket eftersom jag kände mig lite trött och svårt med fokus efter en tuff helg med hemorrojdbesvär. Varken han eller hans kollega har ju varit så positiva till det här med Tyskland. De har ju undrat vad Dr Henning Saupe är för en… ”Vad för sorts läkare är han? Vad hette han sa du? Vad hette kliniken sa du?” Den kvinnliga läkaren sa till och med vid ett tillfälle: ”Är han ens läkare? Det kan man inte vara så säker på på såna där kliniker.” Då blev jag ganska irriterad kan jag säga! Inte nog med att jag jobbar på för fullt för att må så bra jag kan och ta mig igenom detta, så ska jag bli bemött på det viset också!
Så jag ville känna mig stark inför mötet i måndags, för att orka med eventuella liknande ”påhopp”. Han mötte oss på väldigt gott humör, var lite skämtsam till och med. Han sa att ”du ser ju ut att må väldigt bra, förvånande och ovanligt bra för att vara i det här läget av behandlingen!”. Väldigt trevligt att höra! Det har jag fått höra nästan hela vägen, både av sjukvårdspersonal och nästan alla jag möter. En sköterska på vårdcentralen blev lite tårögd sist jag skulle gå därifrån, och sa till mig; ”Jag måste säga att du är fantastisk! Ja, hur du hanterar… ja du är fantastisk!” Jag blev också rörd och väldigt tacksam! Jag är själv förvånad över hus pass bra jag mått måste jag säga, men jag har inte ansträngt mig för att vara så, jag har bara liksom ”varit mig själv”. Känner inte att jag haft någon fasad på något sätt. Det har varit naturligt. Just nu känner jag däremot att jag börjar gå igenom något annat. Men mer om det sen. Åter till måndagen. 🙂

En annan anledning till att läkaren var så glad & positiv var nog att mina värden ser så bra ut. Jag tog en hel massa prover i fredags, bl a S-NSE, som kallas en tumörindikator. Den hade visst varit 41 i början av denna resan. Nu är den 15, och man räknas som frisk vid 17!!! Han sa att det är många andra faktorer som vägs in i hur statusen är, men det är VÄLDIGT POSITIVT att det värdet är så bra! YEY!!!

Han skickade en remiss till att de ska ta upp mig på ronden/ en konferens de olika läkarna från de olika avdelningarna har för att diskutera mig. Detta blir den 8/9. Jag kommer att göra en PET-CT den 31/8 för att se tumören samt eventuell spridning. Sen kan det tänkas att det blir en gastroskopi efter den där konferensen. Antagligen får jag inte besked förrän veckan efter konferensen på vad de sagt där. Sen sa han att han TRODDE att operationen kommer att göras så fort som möjligt efter den konferensen, antagligen inom 2 veckor. Så då blir det typ i mitten/ slutet av september. Jag trodde att den skulle bli tidigast i oktober.

Och… hela tiden är det operationen jag känt/ känner mig mest rädd/ orolig/ nervös inför. Så det påverkar en del hur jag mår just nu. Fokus är att stärka mig både fysiskt och nog mest mentalt inför den. Den är min största utmaning på hela denna resan tror jag. Just att jag inte vet så mycket om den, hur jobbigt kommer det att vara, hur länge måste jag ligga inlagd på sjukhus, hur kommer jag att må efteråt, måste jag sondmatas och hur länge, hur blir det att börja äta efteråt, hur blir mitt näringsupptag…? TUSEN tankar och frågor snurrar i mitt huvud!

Och detta på samma gång som semester och det vi kallar sommar drar sig mot sitt slut. Hösten och vintern är inte min favorittid på året, det är våren och sommaren. Och det här med att vara sjukskriven och ensam när alla andra är i skolan och på jobbet, det känns jättejobbigt!!! Så jag efterlyser VERKLIGEN sällskap! Telefonsamtal och besök är SÅ VÄLKOMNA!!! Jag TROR att alla/ många tänker att jag har så många runt om mig som stöttar, så att just du inte behövs. Men det gör du! Det har inte varit alls många telefonsamtal eller besök faktiskt. Nu menar jag inte att låta gnällig och vill inte heller försöka ge någon dåligt samvete. Jag FÖRSTÅR att man tänker så. Och nu under sommaren har det inte varit så farligt eftersom familjen varit ledig. Och under 1,5 veckor efter jag hade varit i Tyskland så kändes det som att alla hörde av sig på en och samma gång, och det var den enda perioden då jag hade saker inbokat på hela sommaren. Vi hade en släkthelg vid Ringsjön, sen hade jag mina 3 dagars cytostatikabehandling och därefter var vi i Ystad med Patriks familj i 3 dagar. Det var det ENDA vi hade bokat, och just då kändes det som att ”alla” hörde av sig och ville ses… och så kunde jag inte! Jag VILLE ju och hade längtat, men så var jag tvungen att säga nej. Det är inte helt lätt att ringa alla och fråga heller känner jag… dels så tänker jag att ni har så fullt upp med era liv, jobb & vardagen, så jag vill inte störa er. Därför uttrycker jag här & nu min största önskan… när du har en stund över från slutet av augusti och framåt, så önskar jag och blir SÅ GLAD över om du hör av dig i ett telefonsamtal och kanske kommer på en stunds besök! Jag lovar att om jag ligger och vilar, så svarar jag inte. Du behöver inte oroa dig över att du stör mig! Lämna ett meddelande eller skicka ett sms om jag inte svarar. Jag lovar att jag blir JÄTTEGLAD över det!

Oplanerad bloggpaus

Jag började skriva detta inlägg den 16/8 och tänkte avsluta och posta det dagen efter. Dock mådde jag så dåligt efter den cytostatikabehandlingen, mådde vääääldigt illa! Hu! Så jag klarade inte av att skriva klart det då.

Men, vet ni… torsdagen den 17/8 hade jag min SISTA cytostatikabehandling!!! TJOHO!!! Underbart! Så glad att slippa det framöver! Dock hade jag det kämpigt med illamående. Dagen efter var jag tvungen att försöka fokusera på att packa eftersom jag reste till Tyskland igen på lördagsmorgonen tillsammans med min älskade syster Anette. Så jag är här nu och mår underbart! Skriver ett separat inlägg om det.

Sista cytostatikabehandlingen!!!

Insamlingen fortsätter…

Ni är alldeles FANTASTISKA! I skrivande stund har det kommit in 227 st betalningar och summan är… 81.961 kronor!!! UNDERBARA är ni!!! TACK TACK TACK!!!

Läs gärna om hur insamlingen kom till och vad bakgrunden till den är HÄR.

Utdrag från inlägget min vän skrev:
”Behandlingen i Tyskland, kosttillskott och specialkost får Ellinor såklart betala själv eftersom det är alternativ medicin, då är det plötsligt pengarna som styr om man ska kunna behandla så effektivt som man behöver. Ellinor skulle behöva 2 x 1 veckors behandling på kliniken i Tyskland och det kostar ca 130.000 SEK plus resekostnader, kosttillskott etc.”
Nu är jag i Tyskland och denna veckan kostar 65.000 SEK plus flygresor, mediciner och kosttillskott… puh. Så det är en hel del.

Så här du hjälpa:

Swish: 0707-232883 Mottagare är Ellinor Nilsson.
Bankkonto: 8214-9, 964 106 655-1 i Swedbank

För dig som inte är i Sverige:
IBAN: SE92 8000 0821 4969 3404 4147
Bankens BIC: SWEDSESS
Kontohavare: Ellinor Nilsson
Bankens namn: Swedbank

TACK för all hjälp!!!! KÄRLEK! <3

Ta hand om dig! Det gör jag verkligen också!
KRAM!
/ellinor

Cytostatikaomgång 3 av 4

På väg mot SUS Lund för 3:e / nästsista cytostatikaomgången (dag 1 av 3). 

Har verkligen INGEN LUST ALLS att göra detta nu när jag mått så fantastiskt bra efter Tyskland! Tror inte jag mått så bra på typ ett år. Och då känns det så mycket jobbigare att få i mig cytostatikan som ger mig den äckliga smaken i munnen, tar bort matlust & aptit & får mig att lukta äckligt & som gör mig så trött & ofokuserad. 

Försöker tänka att det är den nästsista omgången. Efter dessa 3 dagarna är det en omgång till i mitten av augusti. Sen ska jag (äntligen) få komma tillbaka till Tyskland igen!

Och idag följer älskade ungen med på behandlingen. Han är nyfiken på hur det går till. 


Hörs mer sen. Skulle ha skrivit förra veckan om Tyskland, men det blev en liten mental dipp (depp) precis efter hemkomsten. Det var sådan kontrast att komma hem till ”verkligheten” & sen har jag haft sån energi att jag varit ute och gjort en massa saker, cyklat runt i Malmö, träffat vänner & varit på olika släktträffar, så dagarna bara gick. 😃 Lovar att återkomma mer om Tyskland snart. 

Men tänk gärna på mig lite extra nu dessa behandlingsdagar. 

Tack!
Kärlek & kramar! 

/Ellinor

💜💪🦄

I Tyskland

Det har varit lite tyst från min sida. Jag fick ju cellgifterna onsdag-fredag förra veckan. Sen kämpade jag under lördagen med försöka fokusera på att packa, det gick väääldigt långsamt! 😊

Sen gick vi upp 3.30, åkte hemifrån 4.30, till Köpenhamn, flög till Berlin, sen vidare till Frankfurt. Därefter några timmars bilresa till Arcadiakliniken i Bad Emstal utanför Kassel. Jag vet inte exakt hur lång tid det tog, för jag slumrade mest hela vägen. Vet att vi fastnade i bilköer pga vägarbete, så det tog längre tid än de ca 2 timmar det normalt tar. 

Väl här fick vi sen lunch & rundvandring. Tror det tog mig 2 dagar innan jag slutade fråga Patrik om vägen. Kunde inte fokusera på de olika våningarna & trapphusen. 

I alla fall, sen har jag haft mobil- & internetvila. Dels pga att de råder oss att ha det, sen är schemat så fullspäckat så tiden finns inte & sen är internetmottagningen ganska dålig. 

Nu har jag haft min sista behandling, eller… jag ska få massage i eftermiddag & vi avslutar med ”Closing circle”, en gruppsession där vi avrundar veckan. 

Jag kommer sakna detta fantastiska ställe & är SÅ tacksam att jag kommer tillbaka augusti!!! Jag lovat att skriva mycket mer i veckan om allt fantastiskt på Arcadiakliniken. 


Arcadiakliniken


Jag & Patrik njuter på bänken vid den lilla näckrosdammen bredvid Arcadiakliniken. 

Ta hand om dig!

Kram & kärlek!

😃💜💪

Vi kör på!

Here we go! 2:a cytostatikaomgången, dag 1 av 3. 


Drar en lättnadens suck att det blev av. Min benmärg & vita blodkroppar har ju varit mindre glad. Nu ska jag få ta sprutor i 7 dagar för att stärka den. Av dessa kan jag få ont i skelettet & huvudvärk. 

Så nu kan vi följa planen… det blir Tyskland på söndag. Sååå skönt! Det var väldigt jobbig väntan efter provtagningen vid 8 i morse. Satt och höll på att somna i omysiga ”Bistro A” på sjukhuset i Lund. Helt slut, för jag hade lite svårt att somna i natt. Var ganska nervös. När min fina sköterska på onkologen sa att proverna var bättre och jag skulle få cytostatikabehandling nu idag blev jag så glad att jag började gråta & kramade om henne. 😂 Anspänningen släppte.  Det hör nog inte till vanligheten att patienterna blir så glada för att få cellgift. Haha. 

Så, här ligger jag nu medan det droppar in i armen. 

Ha en fin dag! Kram & kärlek! 💜💪

/ellinor

Överlycklig och upprörd på samma gång…

Låter nästan som en viss låt… ”Här kommer alla känslorna på en och samma gång”…

Först & främst… TACK!!!

Ni är fantastiska!!! I skrivande stund har 174 Swishgåvor kommit in och hela 49.811 kronor!!! Otroligt!!! TACK! Ni anar inte hur det känns! Och jag vet inte hur jag ska kunna tacka er! Jag skulle vilja springa hem & krama varenda en av er! Jag tänker på er väldigt mycket… gamla barndomskompisar, klasskompisar, kollegor, kursare, föräldrar till sonens kompisar, sonens lärare, vår bankkontakt, släktingar, föräldrar, syskon & kompisar till vänner… och människor jag inte ens känner! <3

På något sätt skulle jag vilja redovisa era gåvor… delvis för att ni då kan se om just er gåva kommit fram och delvis för att på det viset ”hylla” och tacka er. Jag tänkte inte skriva ut hur mycket var och en har gett utan hela tiden uppdatera med namn, antalet gåvor och totala summan. Låter det ok? Och är det någon som inte vill att jag ska skriva dennes namn, säg bara till så gör jag inte det.

Jag är alldeles… jag kan inte förstå att det här händer på riktigt! KÄRLEK!!!!! <3

PLÖTSLIGT VET JAG INGENTING!

Igår (dagen innan cellgiftsbehandlingen) var jag och tog blodprover och på eftermiddagen skulle läkaren ringa mig för att höra hur jag mått & mår. Detta för att de ska veta om de behöver ändra något med cellgiftsbehandlingen.
Vid 18-tiden ringde hon. Jag har ju mått ganska bra ändå tycker jag. Men så sa hon att mina vita blodkroppar inte mådde så bra. I torsdags när jag tog prover hade de varit dåliga och i gårdagens såg det ut som de hade börjat repa sig lite.

Och då sa hon att VI STÄLLER IN MORGONDAGENS BEHANDLING!!! Va!?! Det har ingen sagt att det skulle kunna hända. De har bara uttryckt att de kanske behöver ändra dosen/ styrkan på behandlingen. Och nu vet vi inte när behandlingen kommer att ske istället?

Det är ju lite besvärligt att jag ska få cellgiftsbehandling 3 dagar i sträck, och det måste visst vara så också sa hon när jag frågade. Så nu vet jag inte om det kan bli onsdag-fredag eller om det måste flyttas till nästa vecka istället?!?

Och flyttas det till nästa vecka, så kan jag inte åka till Tyskland då!!! Allt är ju planerat in i minsta detalj… flygbiljetter köpta, fritidstider är ändrade, kattvakt är fixad, Ruben skulle vara hos farmor & farfar… Nu vet jag inte hur någonting blir!?!

Jag känner verkligen att jag inte hanterar såna här förändringar särskilt bra. Känner mig väldigt uppstressad.
Hon sa att någon skulle ringa mig idag, så får vi se vad de säger. Och så måste jag kontakta Tyskland och höra vad de säger om det hela… har de ens plats om vi kommer en vecka senare?!
SKIT!

Nu har de ringt

Ok, nu har de ringt. Jag ska vara inne på provtagningen på sjukhuset i Lund imorgon senast kl 8.00. Sen blir det jobbiga 2 timmar att vänta på besked om mina värden är ok eller inte. Hoppas verkligen att de är ok så jag kan få behandling onsdag-fredag och resa till Tyskland som planerat.

Har även varit i kontakt med Tyskland som sa att jag inte skulle oroa mig, de har plats för mig en vecka senare om det skulle bli så.  Ok, då kan jag andas lite lugnare. Puh.

Håll alla tummar för att värdena är ok imorgon!!!

Ännu mer fantastiskt!

Idag lånar jag ut ett av rummen på mitt jobb (Enerqikliniken) till Ingemar Thid på Biomix. Ingemar är en av få som gör thermografiundersökningar, s.k. alternativ mammografi. Ingemar håller annars till i Stockholm, men förra sommaren inledde vi ett ”samarbete” som innebär att skåningar har möjlighet att få gjort thermografi genom att Ingemar gör en liten ”Skåneturné”. Ingemar har skrivit en kommentar på Facebook för några dagar sen om att han ”har en plan”. Igår när han hämtade nycklarna till kliniken berättade han om sin plan… Nu blir jag rörd igen. Han skänker dagens intäkter för thermografiundersökningarna till min insamling! När hans kunder ska betala så ber han dem swisha summan till mig istället! Alltså!!! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga! All denna fantastiska godhet! Ger hopp om oss människor! Så TACK Ingemar!!! <3

Fundering…

Förra gången jag var på provtagningen på sjukhuset här i Malmö så var det en yngre kille som darrade när han skulle ta proverna. Jag klarade inte av att titta på varken honom eller hans händer, för jag blev ju helt nervös av hans darrande. Det gick bra trots allt. Men det är ju märkligt att någon så darrig jobbar med provtagning. Var han nervös eller är han så darrig?

Igår när jag var där igen, så såg jag honom när jag satt & väntade, och hoppades lite att jag inte skulle få honom. Medan jag satt där och väntade ropade de plötsligt från receptionen till en annan att ”din patient blöder, du får fixa det”. Det var inte darrige killen utan en annan kollega till honom som det gällde. När det var min tur fick jag ”blodkillen” istället. Han tog proverna snabbt och smidigt. Sen fick jag ju bomullstussen att hålla emot, som man brukar få. Men han ville väldigt snabbt sätta på plåster, jag hade inte hunnit hålla nästan. Så sa han: ”Det är så konstigt, alla mina patienter blöder”. På samma gång liksom bara ”duttade” han med bomullstussen. Så sa jag, men om du håller emot en stund. Så tryckte jag en liten stund… och vips, så blödde det inte. ”Oj, det kanske är så man ska göra!” sa han då!!?!? Alltså, är det inte basic knowledge att man behöver trycka/ hålla emot en liten stund för att stoppa blödningen!?

Så min fundering är vad de som sommarjobbar på provtagningen i Malmö har för utbildning? Undrar om det är likadant i Lund imorgon? Jag återkommer om det. 🙂

Olika stilar

Liten genomgång av några av mina huvudbonader. Har inte riktigt fått till den där turbanen på egen hand än. Men jag trivs ganska bra med bart huvud ska jag säga. 🙂

Mary, som rakade av håret har hjälpt mig med turban.
Ljusturkos väldigt skön bambumössa.
Härlig rosa bambuknytmössa.
Blommig keps, har även en silvrig.
Färgglad härlig skarvas som jag fick av Mira.
Favoriten, från Ikea. 😛

Insamlingen fortsätter…

Läs gärna om hur insamlingen kom till och vad bakgrunden till den är HÄR.

Så här du hjälpa:

Swish: 0707-232883 Mottagare är Ellinor Nilsson.
Bankkonto: 8214-9, 964 106 655-1 i Swedbank

För dig som inte är i Sverige:
IBAN: SE92 8000 0821 4969 3404 4147
Bankens BIC: SWEDSESS
Kontohavare: Ellinor Nilsson
Bankens namn: Swedbank

TACK för all hjälp!!!! KÄRLEK! <3

Ha en underbar dag! Nu ska jag vila lite & så hoppas jag VERKLIGEN att det blir behandling denna veckan så att det kan bli Tyskland på söndag!
Kram & kärlek! <3
/ellinor

Skallig

Blev chockad i morse när stora tussar lossnade. Sen i söndags har det varit några strån och igår mycket strån i handen. Så jag var inte beredd på att få typ halva skalpen i handen i dag. Det var en väldigt jobbig känsla! Hade ju bestämt med finaste vännen Mary att hon skulle komma i eftermiddag och raka av det. Men nu smsade jag i panik till henne bilder på mina tussar. Hon bara skrev: ”Jag kommer nu.” Kärlek!!! ❤️




Jag tog mig samman, lämnade sonen på fritids & sen kom Mary & rakade av mig håret. Et voilà!



Mitt nya jag!

Känns konstigt, men helt ok. Nu sitter jag & väntar på min tur på vårdcentralen. Ska lägga om picclinen & ta blodprover. 

Sen ska jag & Mary hem & öva på att göra turbaner. 

Ha en fin dag! Kram & kärlek! ❤️

/ellinor

Long time no see

Det har gått lite tid sen mitt senaste inlägg. Jag är väldigt trött, mest i hjärnan och har svårt med fokus känner jag. Och nu har jag så mycket jag vill skriva om, så jag tror jag får dela upp det i flera inlägg. 😉 Förutom tröttheten så är jag ok för det mesta. Har haft ont i magen lite mer igen sen i fredags. Hade även ont i först min ena arm och sen den andra, den var nästan helt obrukbar i ett par dagar, men nu är båda bra. Jag ligger ju och vilar mycket mer än jag brukar, så jag kan ha legat fel.  Så, egentligen… hade jag inte varit så trött, så hade jag mått som vanligt nästan. Just det… har ju en tråkig smak i munnen och inte precis någon matlust. Och så är jag sjukt hungrig på samma gång. Ge mig gärna tips på vad jag skulle kunna äta! 🙂 Behöver inspiration. Känner att jag behöver bra protein för att bli mätt. Jag äter glutenfritt, laktosfritt (gärna mejerifritt), inte socker, undviker tomat, potatis och övriga i den familjen, svamp undviker jag också. Sen kan det inte vara för ”skarpa” och starka smaker heller… det gillar inte magen. 😀

Ögonbryn

Förra veckan fick jag ok från läkarna att tatuera ögonbryn. Tog extra blodprover på måndagen för att kolla så jag inte var infektionskänslig, och de såg bra ut. Så på tisdagen gjorde jag min första tatuering någonsin. Har funderat i många år på att tatuera mig, men aldrig kunnat bestämma vad & var jag vill ha. Nu blev det då ögonbryn! DET hade jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag känner att ögonbryn gör väldigt mycket för utseendet och att man känner sig som sig själv, utan dem skulle det kännas väldigt konstigt. Ja, man kan sminka dit dem, men jag skulle bli tokig av att göra det varje dag, och så skulle de se helt sneda och konstiga ut säkert. Så, eftersom jag inte vill ha peruk valde jag att använda rekvisitionen jag fick från sjukhuset på det. Man ska göra en påfyllning inom 4-8 veckor ungefär och sen ska de hålla i ca 3 år, om jag kommer ihåg rätt.

Jag gick till 1st Eyebrows här i Malmö. Blev så väl omhändertagen och det kändes väldigt proffsigt. Blev ju inte lite nervös när det skrevs i media under måndagen och tisdagen om att många inom just den branschen fuskar, inte har tillräcklig utbildning och inte gör rätt vid tatueringen. Men jag blev ju rekommenderad av perukbutiken på sjukhusområdet, och hon var väldigt noga med att jag verkligen skulle ha fått ok från läkarna, för egentligen får de inte göra det när man är igång med cytostatikabehandling. Jag fick en bedövningskräm, så det kändes i princip inte alls. Ögonbrynen är ju mycket mörkare nu innan sårskorpan trillat av, så det ska bli spännande att se hur det blir. Just nu ser jag ganska rolig ut, för skorpan har trillat av fläckvis. Ser ut som leopardögonbryn eller något. Haha.

Före
Efter

Tyskland, here we come!

Just det, nu är det klart med Tyskland. Jag och min man reser den 9/7 och stannar en vecka. Att det skulle vara så svårt att hitta flyg från Köpenhamn till Frankfurt, som inte kostade 11.000:- per person alternativt tog 30 timmar med ett gäng mellanlandningar!!! Otroligt. Till slut hittade vi ett med mellanlandning i Berlin till någorlunda ok pris och med ok restid. Vi blir hämtade av Arcadiakliniken på flygplatsen och sen väntar ca 2 timmars bilresa innan vi kommer fram till ”kurparken”. Ser så väldigt mycket fram emot detta! Bra & nyttig mat, vila, behandlingar varje dag… När jag kommer dit tar de en mängd prover och gör undersökningar för att helt exakt bestämma vilka behandlingar som är bäst för just mig. Önskar så att detta var i Sverige, så jag kunde vara där hela tiden alternativt lite mer.

Jag skulle behöva hjälp

Tysklandsresan är ju inte precis gratis. En vecka kostar 6500 euro max (eftersom vi inte vet exakt vilka behandlingar som ska göras på mig förrän vi kommer dit, så vet vi att detta är maxkostnaden för en vecka), sen tillkommer resan och Patriks kost & logi. Och sen ska vi ju åka en vecka till i augusti.
Det finns ju en mängd fonder och stipendier där man kan söka pengar till just sådana situationer som min. Jag har dock inte orken riktigt till att leta och söka. Är det någon som har lust att hjälpa mig med att försöka hitta detta? Hade verkligen uppskattat den hjälpen!!! Säg till mig i så fall, är ni ett par stycken, så kan ni ju kanske dela upp det på något sätt mellan er. Jag har en vän som sagt att hon kan hjälpa redan. <3

Jag hoppas du hade en härlig midsommar! Jag mös med mina älskade killar & tog det lugnt!

Jag återkommer väldigt snart med nya inlägg, för jag har ju en mental kö av ämnen jag vill ta upp. 😉

Ta hand om dig!
Kram & kärlek! <3
/ellinor

 

GLAD MIDSOMMAR!